Skadad Madonna
“Skadad Madonna“ är en av de få bilderna efter brottet med det realistiska måleriet som har en verklig berättelse i sig. Vid denna tid satt jag nästan dagligen på olika kaféer och skrev i min dagbok. Genom intensiva övningar i Yoga och meditation hade jag lyft på locket till mina inre rum och det var många stora och existentiella frågor som trängde till ytan och ville bli besvarade.
Jag hade suttit ganska länge försjunken i mina tankar och böjd över min dagbok, när min blick vandrade längs med pappret och ut på bordsytan, där den efter en stund mötte en skakande kvinnohand med en cigarrett och en bandagerad arm med en plastdocka i. För en bråkdel av en sekund tänkte jag på den där bäbisens hälsorisker, för röken slickade det blåvioletta dockansiktet, som inte alls såg ut att tillhöra en söt liten leksaksdocka utan snarare en realistisk imitation av ett foster, där det vilade slappt mot det smutsiga bandaget. Jag tittade upp och mötte en alkoholiserad kvinnas flackande blick.
På något sätt kändes detta möte som en naturlig fortsättning på mina skrivna funderingar i dagboken. Jag tänkte bara “välkommen“, fast jag egentligen har svårt för att bemöta en så uppenbarligen skadad människa på ett naturligt sätt i vanliga fall. Hon hade lämnat mitt bord när jag gick, men utanför kaféet trängde hon sig plötsligt fram i folkvimlet, alldeles tätt intill mig och viskade med intensiv röst i mitt öra: “Jag är ute efter dig!“
Denna kväll, när jag tog en paus från min dagliga runda ute vid havet, när jag satte mig en stund och betraktade den röda solen, ryste det plötsligt till i hela min kropp och jag förstod vad detta möte ville visa mig.