Synsätt

Måndagstankar på café Einstein, Berlin 

Vi lever i ett paradigm. Det betyder att allt som befinner sig i denna bubbla upplevs som sant. Vi får orientering, förankring och en känsla av förståelse och tillhörighet. Det finns alltid en stor mängd andra vars tankar och förhållningssätt vi känner igen och som vi kan söka oss till när vi känner oss ensamma eller behöver bekräftelse. En uppsättning teorier och mönster för resonemang  står till buds och vi kan slippa känna oss galna när vi råkar hamna utanför paradigmet. 

Igår talade jag om banaliseringen och folklig förenkling av seriös sociologisk och psykologisk forskning. Hur vissa berättelser på sin väg ner genom medvetenhetsnivåerna förlorar sin betydelse och t.o.m. blir kontraproduktiva. 

Det finns många förenklade, till oigenkännlighet förvanskade och fragmenterade berättelser omkring oss som vi ändå tror vi kan finna tröst och orientering i. Rätt & fel, begåvning, den starkes överlevnad, de rika & de fattiga, tiden, det undermedvetna, individen, genierna, de stora mästarna, den unika personligheten, den stora massan, folket, sevärdheter, de priviligierade…

Idag på min väg till Einstein Café gjorde jag ett experiment. 

Jag föreställde mig att allt omkring mig var perfekt. De sociala mönstren, de politiska tillstånden, människorna, folkvandringarna, förändringarna i världen, digitaliseringen, ekonomin, börsen, förhållandena på hemmen, på arbetsplatserna, på tågen, i skolorna…Allt jag kunde komma på försökte medvetet se på det sättet. Allt var på väg till fulländning men hade kommit olika långt. Ändå var allt perfekt för kunde inte vara annorlunda och hade sin mening i helheten. 

Det var en fascinerande upplevelse! För en stund befann jag mig utanför paradigmet och kunde se på världen och mig själv på ett nytt sätt. Det var inte bara en idé i huvudet utan jag kunde fysiskt känna hur annorlunda allt såg ut och var. Tankens makt! Över oss själva och världen. 

Varför inte byta glasögon!?