Vandringstankar
Att vandra i en storstad som Berlin är meditation. Att komma i kontakt med sin inre dialog och sina projektioner.
Mediernas diskussioner om flyktingströmmar, om landtagsvalet i Bayern, om fotbollsdebaklet, om åldringsfattigdomen, om Kanada som invandringsland, ekar och blandas med reklamtexter, okända ögon, bredbent gång av stor man, det påspacklade sminket på plastikopererad kvinna, obemötta arabiska blickar, döva ungdomar, horder av människoskockar, byggnader, fönster, kaffekoppar, med oro över klimatförändringar och brutal djurhållning. Fragmenterade samtal, tusentals gester, blixtsnabba ansatser till tolkningar, den mannen är inte å leka med.
Och jag undrar om också mitt ansikte ingår i deras strömmar.
Och jag hör och ser och kan fråga mig: VEM TÄNKER ALLT DETTA?